Har absolut inget att skriva just nu. Är helt tom på ord. På ett sett så är det skönt att skriva här i bloggen, lite som en öppen dagbok. Men det finns gränser enligt mig. Men det är inte lika kul när folk kommer med onödiga frågar. Är man på toppen men åker enda ner till botten så fort man ser en negativ kommentar. Inte för att jag tar åt mig eller något. Utan hur det känns. Du kan sjunka till botten fast du inte tar åt dig. En liten kommentar kan förstöra din dag, kanske din vecka. Men det kan också en fin kommentar. Som lyser upp ditt liv framöver. Men folk tänker inte sig för när dom uttalar sig. För dom har aldrig varit i den sitsen. Dom blir glada av att trycka ner folk. Det får dom att må mycket bättre. Som att gå fram till någon och säga " du är skit ful, gå och dö " eller " din hora, du skämmer ut dej ". Folk som får dom menningarna, vissa bryr sig inte, men vissa gör faktiskt. Jag är ingen psykolog och har aldrig varit med dom något sådant. Men jag läste en blogg som handlade om en tjej som blir nertryckt av människor runt omkring henne. I hennes blogg försöker hon berätta att ingen är perfekt, för du är fin som du är. Hon gick från botten till toppen, och det är mycket starkt! Folk tänker inte längre, dom får höra saker av andra och isället för att prata med personen det handlar om så fortsätter dom ryktet. Men folk ändrar ryktet hela tiden för att få uppmärksamhet. Och tillslut handlar det om helt annat. Precis som viskleken, den har dom flesta kört. Där börjar man med en menning eller ord och brukar oftast bli att menningen/ordet i ändrar sig helt. Vart man än går är det mobbning. Jag kommer ihåg en händelse som hände när jag var i dk med en kompis. Vi var på ett tivoli och hade sjukt kul, tills vi går förbi ett gäng killar som skriker elefant & BOMBOM åt min kompis då. Jag tänker direkt " det är synd om dessa killar, trycker ner andra för att må bättre ". Men iallafall så går vi förbi igen och dom fortsätter, jag går fram och frågar vad dom vill få fram genom sina ord. Dom var danskar så jag fattar inte vad dom menar. För när det gäller mina vänner, mina vänner är ett av det finaste jag har, jag är sjukt rädd om mina vänner, alla fina och omtänksamma. Jag vill inte att dom ska bli nertryckta. Och speciellt inte i min närvaro. Om alla bara tänkt efter istället.

Det blev endå ganska mycket, jag var tvungen att skriva av mig. Som sagt ingen är perfekt, men du är fin på ditt egna sett! Ändra aldrig dig för att någon tvingar dig.