Kollade lite bilder och såg en massa bilder på min mormor som gick bort 2008. Kändes hur mina tårar fylldes och hur dom rann ner jag kollade igenom bilderna på henne. Kollar på dom om & om igen. För jag saknar henne så otroligt mycket. Snart gått 4 år och känns som vi träffades igår. Du skämde bort mig så otroligt mycket. Det var alltid vi 2. Bodde alltid hos dej fast jag alltid tyckte det var läskigt. Jag var ungefär 10 år och minns så väl dina regler. Jag fick aldrig öppna dörren om det knackade hemma hos dej. För det kunde vara en inbrottstjuv, fick knappt gå ut på gården för att en kille hade blivit skjuten utanför din port. Men även det bra tillsammans med dig. När jag vaknade på morgonen i din säng ropade jag på dej och du kom. Du la dig bredvid mig i sängen och varje morgon kurrade min mage. Vi låtsades att den pratade med oss. Du hade alltid yogi hemma. Det åt jag alltid hos dej. Minns också att vid 11 gick vi ner till busshållsplatsen och tog buss 8, för den gick till mobilia. Varje gång vi var där fick jag alltid något. Du var min bästavän och mådde alltid så bra tillsammasn med dig. Men du var även speciell. Du blev sjuk innan jag föddes, men du ville få se dina barnbarn.
Minns dagen du lämnade oss. Vi hade ringt dig som en galning men du svarade inte, jag var sjuk denna dagen och skulle egentligen sovit hos dej. Vi hittade dig i din lägenhet. Men jag förstår att gud ville ha tillbaka sin finaste ängel. Men det var för tidigt. Du hade precis klarat cancern och den var borta från din kropp. Du var så glad. Men du har gått genom mycket. Önska jag någongång fick se dig eller höra din röst. Vi har hängt in din jacka i vår garderob och i dina fickor finns fortfarande dina papper som du snyttit dig med. Din doft kommer ganska ofta i mitt rum, och då ler jag. Eftersom jag vet att du är med mig. Du är min ängel som skyddar mig, det hhar jag märkt.
Jag saknar dej så hemskt mycket och längtar tills vi ses, min finaste mormor Gun-Inger! <3<3






begravningen..